Tysta vita dun
Dalar ner utanför fönstret
Som en fallande ridå.

Jag ser igenom min spegelbild
Ut på en sjusovande skog
Hur snölagret långsamt växer.

Säger tyst för mig själv
”Jag skulle sakna det här trots allt”
Och suckar.

Den här staden
Det här området
Den här tiden i mitt liv.

Jag vill sitta där ute i kylan
Låta flingorna lägga sig på mina axlar
Bli en del av landskapet.

Sorgset skulle jag se på
Eller snarare känna
Hur snön smälter av min värme.

Våren borde vara här nu
Men än håller vintern mig fast
Trångt i sin famn.