"När skolorna i Tanzania har lov börjar säsongen för könsstympning. Trots att det är olagligt stympas tusentals unga flickor varje år, med förödande resultat. Med risk för sina liv tvingas barn som 12-åriga Rosie fly från sina familjer för att undgå det livsfarliga ingreppet. Enda säkra platsen är ett safe house som drivs av aktivisten Rhobi Svamwelly. Karismatiska Rhobi är fast besluten att få stopp på könsstympningen efter tusen år av lidande".


En man berättar att en könsstympad flicka betalas med upp till 15-20 kor. En icke stympad är värd bara fem.

Han gör affärer i stan med direkt anknytning till stympningarna. Via korna. Ett förbud av stympningarna menar han "skulle kränka våra rättigheter".

En mamma har hotat med stympning. När hennes lilla flicka tillfrågas om hon nu efter en vistelse på det skyddade boendet törs stanna hemma med föräldrarna svarar hon nej. Mamma ljuger. Mamma säger: "åk tillbaka då, du har ju förskjutit mig".

När jag tittar på programmet, sväller min mage av luft jag inte får ut och jag får blodsmak i munnen. Men bilderna visar blod på flickornas klänningar. Deras klitoris och oftast inre blygdläppar är bortskurna. Det blodet slutar aldrig att rinna. Jag skäms som jag aldrig har skämts.