naturlighetens ögon böj, alltets sörj
fagerheten i dig så skönja, så nu
viskandes innerlighetens spärn, i spörj

skriandes så hjärtat gå inu, itu
speglande blixtar bränner vid solens barm
klaffrarna i bastu mitt, slår, sam per tu

saligheten utan harm, gediget varm
inhängnat hägn i böj av värmelockar
i hyddan din, astralt lycktad som ljusarm

skapelsens formation i ett du visar
beståendes utav själ, med kropp, fullt ut
alltets ådra inuti dig fastetsar

innanhöljet utav dig, skapelsens gjut
solida väggar av all närd existens
varelsen din må sväva fritt, i full njut

din divina natur, alltets konsistens
sam, allt i ett, för dig, det är pur azur
skönhetens så skapade preeminens

blicka ut; så divinhetens signatur