Väl hemkommen på svensk mark
häktades kamraten som skäligen
misstänkt för militärt våldsbrott,
kammaråklagarens första fall av
något liknande.
Cellen var liten 2 x 4 meter, men
funktionell och trivsam med TV.


På lördagarna i häktet spreds ett
speciellt lugn med en doft av en
del rengöringsmedel, städdag!
Kioskvagn, personalen tog ut
kontanter i bankomat, allt gick
att köpa och extra beställa.

Vid mat utdelning var portioner
av väl tillagad mat på vagnen,
utdelades av en kvinnlig rysk
vakt. Mycket vänlig.

Promenad i rast bur senare under
dagen på 1 timme. Kaffe och en
bakelse. Dusch och klädbyte.
Rutinerna hade en militär prägel.

Rättsförhandlingarna gick undan,
4 timmars genomgång av ett påstått
brott; snabbt avklarat.
Häktning hävdes och kamraten
försattes direkt på fri fot.

Domslut meddelades några veckor
senare och kamraten blev rentvådd
och frikänd, men det var en ”trevlig”
och nyttig tid påtalade kamraten.

Nödrätt finns för civila, tjänstevåld
för polisman, militärt våld ligger ett
snäpp över den civila nödrätten och
polismans rätt inom polisinstruktion.