Och det var då hennes leende dog
När ögonen lyste som klarast
När skrattet bubblade som högst
Det var då sorgen och smärtan kom tillbaka
Tillfälligt gömd under rodnande hud

Det var då läpparna åter blev bleka
Och ansiktet tappade sin färg
Då tårarna åter brände heta
Då natten besegrade dagens ljus

det var då hennes leende dog
och hjärtat hoppade över ett par slag
Sorgen och hopplösheten vände åter
Att fylla varje timme, var dag

Hennes leende dog
Men det kommer tillbaka
Och ska lysa upp mörkrets evighet
Lysa som en svag låga
Som än en gång kommer dö