Med ögon höljda i dunkel sårar jag den inbillade fienden
Vet inte mot vad jag slåss, eller varför
För varje hugg sårar jag även min egen själ
Beroende av att skada, beroende av att skadas
Dina svaga jämerskrin skär mitt hjärta i bitar
Men jag låter huggen fortfarande falla, i vild mani
Din gestalt äcklar mig, ty dess likhet med min är slående
Vill karva i mig själv,
men det är lättare att riva ut dina ögon är mina
Vill hålla om dig, trösta, läka alla sår
Men handen lyder inte
Handen vill skada
Skada dig
För den är för svag för att skada den som egentligen förtjänar det