Jag tror hon är hög
På snortade ord

Hon stirrar
Hittar inte hem
I sina egna tomma talade bokstäver
De som inte bildar några vettiga meningar

Och som inte har någon känsla

Men som stannar som sårande
Svarta klumpar
I ett brustet hjärta

Som en kvävande ångest
I ensamma nätter

Där kampen om luft
Är som en evig
Förbannelse