jag minns inte mycket
bara att jag låg ovanpå ett suddigt biltak och hela berlin luktade blöt sommarasfalt
medan du övertalade en arg tysk bagare att öppna tidigt så jag kunde få en croissant
det var en sån natt man levde lite snabbare
kände lite mera
och jag spelade pastellig musik åt oss
så du skulle lyssna på mina texter och översätta mig

hela berlin trodde det var vi
i berlin var du min
och berlin var vårt

jag dog den natten
i ditt nytvättade hår
i ett smutsigt tyskt vandrarhem


och i vårt ikealand har inget förändrats
samma tiggare samma pizzerior samma pojkar och flickor som är kära i oss
samma svarttaxi vi åker efter utekvällar där vi cirkulerat kring varandra och andra
och alla dem vi hånglat med som vi låter komma i mellan

berlin blir till glittrande töcken tills vi dunstar bort
det finns ingen längre sträcka än 343,91 kilometer