Jag är något på spåren men vart är vi på väg. Jag startar i de sociala applikationernas värld, dessa appar som var tänkta att spara tid åt oss, att lära känna nya mänskor, få mer och bättre kontakt.

Likt en dåtida loppdressyr där taket sakta sänktes till en låg taknivå, vilket fick lopporna att sluta hoppa. När taket till slut togs bort var loppans hoppminne borta, de var nu dresserade att gående utföra olika konster.

Ja vart är vi på väg, det finns flera spår vi ännu kan välja, vill vi medvetet tillåta att vår taknivå sakta ska minskas, skulle vi tillsammans kunna kila fast taket vid dagen nivå skulle vi på ett medvetet sätt kunna lämna dressyrhuset?

Vi tror att det är vi som väljer vilket framtidsspår vi ska ta men spåren är redan lagda, några av dem är förföriskt lockande. Redan en kort bit in på en del spår uppstår starkt beroende och det är då svårt att vare sig bromsa eller stanna till längre.

Det är fritt för var och en att välja vilket spår man vill ta men har man inga egna större livsmål är valet inte så svårt, man kan då välja vad som helst och hoppas på det bästa. Men vill du däremot ha egenmakt över ditt värdefulla liv så använd ny teknik men var då kritisk och uppmärksam.

Det som pågår just nu är ett stort heltäckande experiment, jag förordar att man använder hjälm då taket sakta faller.