Den vackraste känslan sjunger sin sång
i gläntan där kärleken hittar sin form
så skör i sin stämma den lockar till språng
mot ängen som skymtar skyddad från storm

Ur landskapets håla ett vilddjur tar vid
vill tonen förgöra med blod ur sin kanna
spänner sin kropp för falskhetens strid
reser sin ragg av minnen så sanna

Ögon så mörka som rädslan vill dyrka
redo att fälla en känsla så god
orädd den svarar med kärlekens styrka
besten den tämjer med trygghetens mod