Jag dansar i terapi nu,
för du vet,
jag har aldrig varit som du,
jag är inte särskilt ledsen över det,
inte idag, inte nu.

I ett ljusblått rum med gula månar,
reglerar jag känslor.

Jag vet inte,
jag vet just ingenting,
inte idag, inte nu.

Alkoholsmak mot tunga och läppar,
en spark,
ett handslag,
mot en toalettvägg,
jag undrar, idag, alltid,
vem är jag,
vem är du?

Jag dansar i ljusblå terapi,
alltid,
och aldrig,
aldrig vill jag bli som du.