På tåget åker våren förbi mig
Vill sträcka ut mina armar och haka mig fast
Kliver av och känner mig ängslig och ensam
bland 100-tals och fler
Vajande dungar byts till hårda och kantiga ytor

I fotstegens takt hör jag hans ord:
Är det här meningen, så här det ska vara?
Till fötternas ekon, ser jag en skepnad
Hur jag speglas tom och grå