ett stumt rop på hjälp

välsignat med ett svar

två fiskar emot strömmen

i ett svart och okänt hav

vi möttes mellan rader

tapetserade med hud

på perrong 19b

just när sommaren nåt sitt slut

dina ord blev kvar på tåget

mina fastna i din blick

när dina osäkra ben

sökte stöd där de gick

genom gator som vi drömt om

hela våra liv

på en trasig bänk, en kyss

under stjärnhimlen blev det vi

*

fån varsin sida av ett rep

mot ett gemensamt mål

vi närma oss med myrsteg

men var så tätt intill ändå

för två negativa tal

multiplicerade blir plus

från ingenting till allt

långt bortom normer och förnuft

vi var rädda tillsammans

för att rädda varandra

min nocturne-svarta väg gavs ljus

när jag fick den med dig vandra

med karlavagnen på din arm

och din kropp intill min

så byggde vi ett vi

i takt med tårarna på din kind

förlåt, förlåt,  förlåt nej

snälla säg inte förlåt

förlåt förlåt förlåt mig

din gnista brinner ner

min värld den brinner up

jag kan inte andas

och du får ingen luft

jag går i tusen bitar

du går mitt itu

du vet inte varför

men du vet att det är slut

mitt liv tillbaks på noll

tillbaks till samma man

din kropp den ligger kvar

men ditt hjärta är nån annanstans

i tanken står vi kvar där

på samma tågperrong

men nu släpper du min hand

andas ut och vänder om

förlåt förlåt förlåt nej

snälla säg inte förlåt

förlåt förlåt förlåt mig

snälla förlåt mig

har älskat, jag älskar

kommer alltid älska dig