Jag stod i karusellens mitt och upplevde en allt snabbare fart. Med stadigt grepp höll jag mig nära karusellens centrum. Världen runt omkring invaderade mig i ett högre tempo.

Tyngdkraften blev för stor, jag tappade mitt stadiga grepp. Jag fördes motvilligt från min säkra plats ut mot katastrofen.

Jag ropade förtvivlat, jag vill kliva av, ingen hörde mina rop. Fallet från den uppvarvade karusellen gav mig skrubbsår i själen.

Varför måste allt gå så otroligt fort och okontrollerat.  Varför får denna mänskliga utslagning hela tiden fortsätta.

Varför lockas människor att gå på denna höga växel. Varför har alla så bråttom, när har vi nått vår mållinje.

Jag vägrar envist att kliva upp på en okontrollerbar karusell ännu en gång. Jag ställer återigen min ständiga fråga, VARFÖR?