Jag läste en intervju med kvinnan som kidnappades och satt instängd i en bunker - detta för att en man ville ha en flickvän. Hon vill inte bo kvar i Sverige när förövaren släpps om några år. Jag kan förstå henne.

Fallet är känt från rikstäckande media, och historien om hur hon lyckades bli fri kan de som vill säkert fortfarande ta del av.

Varför kan inte Sverige ha en politik när det gäller brott och straff som tar hänsyn till detta och liknande brottsoffer? Det behöver inte innebära strängare straff över hela linjen, men det finns brott av synnerligen svinaktig karaktär. Vårt rätts-system tycks inte kunna hantera detta på ett sätt som jag - och vad jag skulle gissa majoriteten av svenska folket - kan förstå.

3 exempel får räcka:

Bunker-läkaren har jag redan nämnt. (Ja, han var läkare och planerade förresten ytterligare en kidnappning.)

Kapten Klänning, polisen Göran Lindberg, döms för synnerligen råa sexövergrepp på unga tjejer (varav de flesta eller rentav alla hade missbruks-problematik)

En anställd på Röda korset, Johan af Donner, förskingrar pengar för att finansiera sitt liv i lyx.

¤

Vill vi möta dessa personer i full frihet när vi som medborgare lever våra liv? Kan vi lita på dem?

Vad tycker det parti/de politiker du röstar på?