platserna där vi möttes,

bytte ord och reflexioner och förenade våra själar

nu susar de förbi utanför bussfönstret,

som om våra ord aldrig landade där

ändå vet jag när Skanstorget försvinner utom synhåll

att samtalen inte är en chimär

kvällarna vars lyster gick att vidröra kommer tillbaka

när vi bromsar tiden en aning

vi väljer våra tillfällen och sovrar tankar

allt medan dagarna går med benen utsträckta långt framför sig

tankarna vindlar när jag hör dina ord,

samma mening som jag tänkte

precis innan du uttalade den

© Birgitta Wäppling, 4 juni 2018