Slipade stenar gråter,
som utklädda diamanter jagar de mig,
bara mig.

Gropar skriker hotfullt,
leende försöker de ljuga om ett levande land,
bara för mig.

Handlande,
dansande konsekvenser,
impulsivt lever jag,

ensam.

Mitt hjärta klagar,
inbillad impulsivitet,
ruttet,
är otacksam över livet,
igen.

Kristus håller mig ,
i min högra hand,
jag tror att,
jag är älskad ännu.

Vassen blåser i vinden,
precis där,
i solnedgångsviken,
rötterna du gjorde mig förälskad vid,
ligger starka kvar.

Du och jag,
i mitt minne,

det gör ont,
hela tiden.
Överallt.