Krossar gatan med skor som låter mig trona tio centimeter över alla andra och låtsas att jag är en sån tjej som köper mineralvatten med sötningsmedel och citrussmak för trettiofem spänn

Låter trottoaren bli modevisning och samlar varje blick som följer mig till ett arsenal av självförtroende jag kan använda som vapen mot dig men som tappas bort så fort jag ser dig i din favorit-smiths-tröja lutad mot volvon vi hånglat i hundratalsgånger och jag hatar den patetiska tacksamhet jag känner varje gång du hämtar mig

Klumpen i magen styr mina rörelser som går från världsvan Mineralvattentjej till pinsam Första-dejten-tjej som snubblar över sina egna fötter och är tonårigt medveten om finnen i pannan

och jag vill ha dig så hårt att varje cell i min kropp exploderar och brinner upp
hatar avståndet och varje gång vi gör slut och blir ihop mellan våra träffar gör varje gång till den första
alla världens gränser blir suddiga och när vi sover drömmer jag om tre ord, tolv bokstäver, fyra stavelser
säg orden och jag är din
men vi är katt och råtta och du kommer aldrig säga det först och det kommer inte jag heller det vet både du och jag
utan våra lekar är vi ingenting

Stans alla klubbar känner mig jag är den som dansar längst på plattformen på dansgolvet vid baren toaletterna aldrig går hem före brevbärarna påbörjar sin runda får gratis inträde och eller dricka hos de flesta har dejtat bartenders sockerpappor halvsöta trummisar konstnärer självgoda journalister och tråkiga konsulter med för lite självinsikt-

Men hemma hos dig är jag för evigt en stammande finnig atombomb som stöter till vinglaset du förstrött ger mig som krossas så innehållet och glassplittret sprids ut i miljoner partiklar över ditt köksbord tillsammans med mitt hjärta