Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

- Piff och Puff

Solen skiner,
världen är som den är ( den är nog fin om man lever utanför mina fönster)
hos mig, vaknade dagen, återigen i svart,
sekunder rullar sakta fram,
längtar otåligt efter kväll, så att jag får gå och lägga mig igen.


Som små sommarbarn sprang vi oskyldiga runt på nyfikna ben,
jagade fjärilar,
höll lekarna vid liv.

Havssand, vi samlar snäckor,
bland de mjukaste stenarna,
vi jagar maneter,
tillsammans åker vi under samma måne,
vi letar efter himlens största stjärna.

Lillasyster, älskade lillasyster,
du har alltid följt mig,
på något vis genom mitt liv,
Tack
för att du alltid oförstående vägrat att släppa min hand,
under oväder, i förbannat hårda vindar ,
har du alltid suttit med två tofsar i håret, med en docka i din vänstra hand,
medans du hållit mig hårt i din högra.

Jag har gått på grund, strandat totalt,
jag står här,
med ett timglas i handen ger jag mitt sista tecken,
jag tar ett farväl,

med tårar och sår i hela min själ sprängs jag totalt,
under samma måne, under samma stjärnor,
är det helt uppenbart,
jag orkar inte,
inte längre,
inte lite till,
Nej, jag orkar faktiskt inte något mer,
min väg, tar slut, den leder mig inte längre, inte längre än hit.

Kära syster, bästa vän,
jag har aldrig velat såra dig, aldrig med flit,
det kan du inte förstå,
jag brottas fortfarande med de där stunderna i mitt samvete,
det ni alla glömt,
rullar jag fortfarande runt i,
jag ville bara gråta, allt jag gjorde var att slå, slå, slå,
Älskade syster, du förtjänade inte allt det där,
du skulle inte behövt utså helvetet, därför att jag var jag.

Kära syster,
nu sliter jag min själ ur mitt bröst,
jag tackar dig för vår tid, den tid som nu nått sitt slut,
jag river sönder min själ i bitar,
resterna, den sista smärtan, kastar jag i oändlighetens svarta hav,
den vita biten,
den ljuvliga glädjen, de glittrande stunderna,
den får du av mig,
bär den alltid med dig i din högra hjärthalva,
ta med dig den, dit du far,
bär den med dig,
den är det enda vackra jag har.

Var du än i livet hamnar,
är jag din syster,
den stora,
som inte fann balans i livet.





Lova att hålla dig levande
världen behöver en syster som du.




Fri vers (Fri form) av Ewelina Mann
Läst 159 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-06-26 14:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ewelina Mann
Ewelina Mann