Min själ skriker gråtandes efter en längtan,
en längtan som andas död,

skuld, skam och en himla massa sorg,
har ekande flyttat in i mitt själsliga innehåll,
jag vill vräka dom jävlarna, vill inte ha skiten bosatt i min kropp,

solen skiner,
världen är som den är,
alltid färglös, samma gamla refränger i gammaldags svartvitt,

sekunder kryper snigel sakta fram,
kan den här jävla dagen växla till natt så snart det bara går,

folk kan tala om hur jag varit när mitt liv är färdig levt,
men inte någon ska öppna käften utan fakta,
och absolut inte utan innehåll.

Spill gärna lite kolsyrat vatten på min grav,
hälsa gärna på mig, fast jag aldrig kommer att höra igen,
tänk, tänk alla tankar,
de som jag tror att ni inte vågar göra i detta nu.


Jag längtar bort från krav, stress och en jävla massa oro,
föreställer mig lugnet i att ruttna bort under sten och mark,

jag tvingas att leva som en utomjording, strandsatt på helt fel planet,
jag är bitter, pessimistisk,
jag är allt annat än stark,
just nu

men
det händer ibland,
att jag smakar på glädje,
det händer ibland,
att solens strålar träffar mina kinder,
när jag väl går ut

mitt i all dödslängtan,
kan det hända ibland att jag i ett enda andetag,
känner att jag är tacksam att få vara vid liv,

så stannar tiden,
en liten liten stund.
tills
det slår runt,
igen.

Där tar klagovisan ton igen:

leva
eller dö
leva
eller dö
leva
eller dö

en panik helt utan livslust
klänger sig fast runt min hals,


leva
eller dö
leva
eller dö
leva
eller dö

en gnutta hopp
en aning glädje
några millimeter framsteg

små
ögonblick

små
ögonblick

små
ögonblick

dimma
dimma
dimma
aldrig klarsyn

ovisshet
ovisshet
ovisshet
aldrig en självklarhet

tiotalet fasader

jag vet inte ens vem jag är!

jag undrar
i mörkret,
på nätterna,
hur det kunde bli såhär.


Alltid en känsla,
av att jag inte hör hemma här.

En lättnad i tanken,
att jag en dag inte ska behöva möta morgondagen igen

Apati
har inte en aning om vad jag vill

om jag ens vill

satans helvetes jävla piss jobbigt är det,

alltid efter att livet varit så fantastiskt obeskrivligt underbart lätt
kastas jag på en sekund ner i det smärtsamma helvetet igen,

tillbaks på minus ett, lika med noll :

Det
är
då
fan
aldrig
lätt
någonstans

Jag
ger
det
ytterligare
några
chanser
till

så får det bli som det vill.