Balans tappar fäste innan den ens skymtats mellan färgerna

bårder lyssnar inte,
samtidigt
ligger linjer synligt framför stängda ögon,

sommaren visslar i kristallkronorna,
vinden kyler längst ryggrader.

Tegelväggar äts upp av tuggummirester
ekon ignorerar skrik bakom revben

Pannan
själens bandage,
blöder,
genom dagar och nätter
levande i apati

döden var född
innan livet ens börjat andas,

tårar håller masken
ångest klöser med hårda naglar långa nätter

mellan tyngder
knarrar tysta steg

dagtid gråter man inte under trädkronor
nattetid pratar man med väggar .