VARNING STARKA SKILDRINGAR 

TVIVEL - VAMPYRERNAS GROGRUND
VAD?
VARFÖR?
VEM?
Innanför huden
Innanför … de .. Du … vill innanför
ha en bit av min själ … snärjer sig
lirkar … forcerar … låtsas bry sig …
trosan … allt de vill är att komma innanför
trosan …

.
jag drömmer om och om igen
om tvagning i havet och hur jag nedslagen
kuvad går mot min slakt av värdighet
så hör jag i drömmen min inre röst:
att jag kan välja - att inte bli våldtagen
vaknar trött, matt, i ett mindre
starkt tillstånd … Undrandes …

.
Vilken dröm.

.
Och igår drömde jag om att jag nästan vågade gå ut i havet i bikini alltså med bara blottade ben som den naturligaste sak, bortom komplex, bilolyckan och lyten och men. Var så nära brynet. Hav log så tryggt.
I dag vaknar jag av detta. Havet talar till mig. Vill väl.

.
Även andra.
Jo tecken från en som länge velat
ha en bit av mig, vill in, trängtar in,
har fått upp doften av mitt kön,
jo och tecken …
från en som tog en bit av mig …
ilar till … nu förstår jag mer …
det kryper igenkännande skrämmande
innanför min hud, när igenkännandet
av låtsat närmande av respekt i maskerad
ren kättja och självampyrism
en vampyr var så förslagen
att han kastade allt sitt mörker på mig
då han inte fick söndra och härska på
sitt sätt, fast jag vädjade till allt hans goda
han briserade mer och mer
han spottade och kräktes över min själ
ville skaka om mig
som stod kvar förvånad men orörd
för Änglarnas skyddande mirakelarme tillåter ej mer skändningar, inte på djupen

.
en vampyr … en annan … ville ej ha mig levande
han var så sjuk så liv kärlek och passion
tog hans mannakraft till slaknad
Han bad mig om rollspel
Som vi gjort förut … på vuxet kul
fast på distans
nu i nära mötet vi båda längtat så
Ja, han bad om rollspel för han vågade kanske inte vara nära, blotta sitt själv?
Vad, vet inte jag.
I stygga rollen jag kunde så bra
Han exploderade i självförglömmelse
och förglömmelse om vårt möte
och i horan – den han egentligen
var den enda han ville ha, eller vågade
anonymt frånkopplad sin själ …

i hennes mun …

.
tömma sitt ansvar i – bort från
en annan vampyr eller var det samma?
Ibland flyter männen ihop till
homogen massa av dallrande hotfull
lystnad som kittlande lätt förväxlas med
lust

.
I min lust jag lindrats från sorg, i min lust jag töjt mina gränser, i min lust jag tog in andras, vampyrernas emotion och tappade mig, och vad egentligen ville – innerst, innerst inne, bakom kättjan.. som också blev min … som också iscensattes av mig.
Som en förbannelse, som speldjävulen med min själ, mitt hjärta och clitoris som insats.
Jag lade mig själv på altaret, ja trodde det var så, heligt, men här - mera slaktbänken, i tron om att ceremonin var en akt av delad lust och kärlek, men som en knulldocka var jag i vampyrens subtilt maskerade egenbegär. Milda ord, spel i förspel, leenden och lugnande tal. Inget rått, inget våld. Allt kändes rätt, trots att allt var fel.
Någon förde vi bakom ljuset.

Vi otrogna.

Jag visste min synd mit min syster, hans officiella kvinna, jag för svag att följa min etik. Aldrig mer jag sviker ett par.

Men, jag förlåter mig själv och alla förövare, mår vi inte bra, gör vi fel.

Jag trodde, jag hoppades på det ljus vi talat om, jag borde ha hört larmen, jag borde lyssnat till min själs protester, men lät mig naivt i längtan och god tro översköljas av falska toner, och ord om kärlek som var av kärlek. Vampyrens egenkärlek!

Skändad, så skändad på altaret som utåt baserades liv gav jag upp min värdighet i tron om att möta de utlovade ljuset och kärlek.

.
Nådastöten, det vara bara en.

.
Inget samspel som i samlagets ömsesidighet. Ingen att kärleksfullt omsluta. En blixtvisit. En dödens stöt.
Och han kom … Vampyren i mig.
Men? Skulle vi inte älska? … frågade jag mig inom mig … rusigt förvirrad som om jag inte ville förstå vad jag EGENTLIGEN deltagit i.
Skändningen blev manifesterad av orden ... och det efteråt, jag kunde ej bli arg, jag var ju där bi, i kärlekens ärende, jag var utsatt, påsatt och förvirrad, fortfarande ofrivilligt upphetsad, upptvinnad, utlockad ur mitt trygga hägn, bidrottningens, i vampyrens näste …

.
På natten jag grät, sökte tröst hos
en hybrid: en som visste det mesta
om vampyrism och utsatthet. Som jag tror pendlade mellan svart och vitt.
Jag var ännu förvirrad med osläckt törst och en kropp som vaknat efter år av törnrosasömn, ett celibat som längtade äkta närhet, trygghet, kärlek, bus och lust.

.
Dagen efter jublade en annan vampyr
Han fick ju vittring på mitt blod, min hetta, i min sorgsna förvirring…
Och begärde även han att få
ett stycke kött, smaka mitt utsatta
kön.

HAN som dyrt lovat hur djupt han en gång älskat mig, ville skända mig mest, omlindat i ömhet innan piskan
Hans: Jag älskar Dig betydde:
Jag vill vi ömsom utövar våld på varandra, för i Din naivitet är jag trygg.
Jag litar på att Du i diskretion låter mig vara såväl otrogen, förlustad samt avleda min livsfrustation, sorg, vanmakt, vrede och smärta.
.
Jag älskade intensiteten, lidelsen i hans själ, men höll min gräns. Värnade min barnatro.
Min kärlek är mitt kall och i dess natur ligger STOLTHET att vara, visa KÄRLEK, vara ett bland alla Ledjus, lysa, skimra, spränga gränser, inspirera, påminna, väcka, glöda, inte smussla som om det vore något fult i diskretion!

Sa jag ville leka först smeka, kanske busa.

Fast det slet i mig som tusen käftar från vilddjur att han var i en annan kvinnas värld, han kändes först i hela hjärtat som min, återfunnen från en svunnen tid. Min!
Jag hans!

Busa trots allt.
Men inte i fetisch, i upprepandets repetitiva mönster delta i marionettspel. Inte föda och göda sjuka receptorer som söker mer gift för att lindras. Ormgift.
Jag är inte sån ety jag älskar spontant och jag vill lekande bringa klarhet, frid, lycka, trygghet, stabilitet, samklang, innerlighet, lust, goglad sund passion, stark emotion, fantasipåfyllnad och kärleksfull spirande klorofyllisk hälsa
men visst kan jag busig, glad och fri, fäktas, brottas, snuskas och smiskas lite på kul lika mycket som jag kan sjunga en rad för skoj eller gunga …
men jag bor inte i gungan

men visst kan jag busig, glad och fri
älska som i heligt ljus, och höra himmelsk musik, och bada i visioner av rymd som öppnar sig och sköljas över av rosenbladsregn och gyllene dusch i strålar av guld, leende segrars guld
I ALLTET bor min Lust
Och i min Yoni
I Livmodern sker mirakel
och i hjärtat som får blodet att sjunga
Orden här:
JAG BOR I FRIHETEN
…
Vampyren hatade mig till slut
Målade mig i sin perverterade fantasi
full av träck, spy, blod och avföring
och klippte sedan av … navelsträngen
han hade indirekt räddat mitt liv
för jag tog det ljus jag ville se

.
Nästa vampyr var den självfrälste
En hycklande apostel som mest ville
värva själar i självförglömmelsens mission
Han frälste aldrig mig
Jag klippte och sa A Dieu

.
Sedan stukad jag fann lindring i möte med fallna Änglar
Vi sökte tröst hos varandra
Vi med brutna vingar
Inget helt kan ske då trasiga möts
Bara lite förströelse och lånad lycka
Jo dock, en Ängel fick lite stärkt flygkraft efter vårt möte. Gott. Han tackade och flög lindrad vidare.. Mashoman med fd homofobi nu av mig bekräftad och lät sig vara en mer sann man – med sig själv.
Han lärde mig något med, vad minns jag inte nu.

.
Sedan var en tid i lära – överkurs för vetgiriga med med särskilt beskydd, och vampyrens era var ändad. Många har gjort återbesök men känns igen på sin bloddoft och krypande språk. Insmickrandet rasslar när vampyrtänderna girigt skaver i kanten på orden som ser bra ut, men isar kallt i sin ton. Lovar ljus, har ljus men mörkret råder starkare i dess osunda hemisfär.
Så i allt, i karusell av längtan, skändning, sorg, besvikelse, smärtsam separation, illusion, änglakörer och himmelskt ljus och Satan själv i olika skepnader
Står upp ett ljus
.
I tystnaden … ingen att fråga …
I tystnaden … inga ord … inga löften …
Ingen förförelse … hänvisning till lugnet
.
Vad finner jag där?
Mina sår, och vampyrerna andas över dem.
.
Jag tror jag är starkare.
Jag tror jag inte behöver gråta längre.
Jag tror att jag får skapa mig själv.
Jag tror att min lust är min och ingen annans.
Allt blod jag lämnat bjuder jag på, vill inget ha åter, det är utan glöd i det gamla blodet, jag offrade av mitt döda, gav er föda för att glöda och återuppstå från det döda.
.
Hur återuppstå om jag inte dött först?
.
Hur fylla på något som är fullt av annat?
.
Ni gjorde vad som krävdes, när ni dödade mitt vackra - föddes än mer ljus i min styrka.
Tack förövare, det är NI som är offer som behöver andras blod.
.
Ni är inga egna liv, inga existenser, ni är väl maskerade tjusiga, tjusande parasiter. Ni är verktyg för att vi ska genomskåda er. Ni gör ont, men tragiskt nog: Ni behövs.
.
Tills blodet har svalnat och ljuset har segrat, tills alla gjort Valet att leva eller avgå – utan mellantinget för i mellantinget gror tvivel och är vampyrernas grogrund.
.
Jag tror att mitt blod som nydoftande nu smakar nypon … stöter ifrån vampyren, i dess vittring efter dödslängtande kött.
.
En vampyr vill inte dricka liv ety det hotar hela dennes existens.
Så mitt EGNA LJUS är min HÖGSTA RESISTENS
Jag läker i min lek där jag själv är regissör
Gud vad jag längtar … som sig bör
.
Längtar ett delat ansvar som konduktör
För på rälsen är jag och tåget ska in i tunneln, snälltåget in i en tunnel av ljus.
DU … bortom allt det där … gamla
Du … Nu … Jag vill lära känna Dig
Känna Dig
DU
… och så blev allt Tyst … igen …
Men?
Jag vill så gärna … så gärna
Viska TILLIT….

© DominiQue NVC Costa

Jag gör det ….
TILLIT … till livet … TILLIT
Äsch jag ropar nog:
Hör Du mig?

.

.

.

Jag svarar själv:

JAG hör Dig... Vila nu, allt är klart...