Dom sade,
att allt skulle bli bra,
att jag skulle finna mig själv,
i min förvirring
men
jag sitter kvar,
jag har växt ur allting, utom min mammas hjärta,
jag lever här,
andas med en bibel i mitt vitrinskåp,
tyst, ofta genom tårar,
men det händer att leenden och skratt susar förbi,

jag har letat och letat,
börjar inse att det nog faktiskt inte finns någon jag,
de hade fel,
det blev aldrig bra.