att få försvinna på en cykel
medan landskapet fortsätter
sommarvägar mot solnedgång
när ljuset sugs upp av skogsbrynet
står vampyrerna där försöker
se ut som trädstammar
med tickor och lavar i håret

den nakna färgen på himlens sista blekhet
är en sång till skaparen
mörkret är bara aningen svalare
än en solstekt eftermiddag
vägbanan skimrar i infrarött

kopparödlan trycker magen mot marken
spar den sista värmen
inatt lägger hon ägg
i min kompost