Han sökte i timmar ett lämpligt trä´

som blev till en snedvriden gran.

Han mätte och ritade, å – ja -jo – nå

Solen gick sin och månen sin ban

Han snidade, täljde

han valde, nej, väljde

Och månen blev större än stor

Han formade, snodde,

han putsade, gnodde,

han torkade svett, spån och snor

Så, när uret var vänt

var den klar hans present

Den liknade bättre än tänkt

Nöjd han sökte sig in,

dök i drömmarna in;

drömde stolthet i mors ögonblänk

Söndagens morgon kom. Rofylld och klar.

Hans mammas present låg för alla envar

öppet på bordet. Frukosten gick …

Hans bröst ville sprängas: ”Se här!”

 Hans mor sa: ”Varför så blek?

Ta träbiten med dig – gå ut och lek!”