Och nu till ingen mening menad

Mänskan, iförd insnörd obegränsning

står

i likgiltighetens meningslösa

inneslutning, sluten

i sig själv, likt ett slocknat ljus

i sin försvunna låga

Gudalös, i skriets stumhet,

på väg ifrån den flyende galaxen,

sig nya solar drömmer människan

men, endast mörkrets återsken

av slocknat ljus

hon, i den försvunna verkligheten

finner

och kraset av krossade drömmar