Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Tomheten någon slags ensamhet som vill frigöra sig bort driva iväg, oavsett hur ont det känns där finns det alltid en tröst av något slag. Orden får tala sitt egna språk och bilda som man gör som fri tänkare.


Ringar cirklar som ingen ände har


Sägnen berättar historier om önskningar
kast i brunnar sjöar vikar
av alla de slag som jungfrur vakar

Så dumt det känns
alltid som ringar på vattnet
nyckfullt växande tills de försvinna
ingenstans taga de vägen
nästintill oförändrat ytans tillstånd
glittra reflexmässigt till där
enstaka skimmer där under
nedom du finna rikedom

Förgängligt på en sekund
rinna tidens timmar iväg
av strömmar lika vred
märks monsunens kraft

Preludium börjar allt om
igen åter igen
allt blir så universellt

ämnat en ring
livlig med spänst
slingrar sig ned
klämmande strypande fingret
anknyta cirkelns ändar
runt röra sig

dölja smärtans existens
interiören återge plågan
glömskan bedövar inom kort

trängselns drabbning genomborrar
rilla rödaktigt rät
oceanens röra ihop
tillsatser ingredienser sammanhålla
skapelsen framträda form

allt jämnt strilar tankarna iväg
låter sig fångas av strömmen
lämnad i ensamhetens våg
tills du sköljas i land




Fri vers av Enstrebergenomtiden VIP
Läst 1023 gånger och applåderad av 10 personer
Utvald text
Publicerad 2018-07-27 11:43



Bookmark and Share


  Immanuell Domunge VIP
för lång text
2018-08-07

  lodjuret/seglare VIP
Spännande språk och stil, minner om resa med bil, som strömmande vatten, en färd i natten, ett äventyr bortom lagomhetens fil...
2018-08-04

  Josanilla VIP
Läser och gillar, ringarna, förgängligheten, känslan av att inte helt,
kanske aldrig lyckas greppa det totala.
2018-07-28
  > Nästa text
< Föregående

Enstrebergenomtiden VIP