pojken jag gråtit oräkneliga nätter över
som gjort hål i hjärtat och i varje kroppsdel han rört
pojken som ägt varenda blond jeansjackerygg på stan
varenda årstid och utekväll
pojken vars sms jag analyserat i timmar
i biosalongsmörker
på födelsedagsmiddagar och skolavslutningar
pojken jag alltid ville vara i samma säng som men aldrig sova med för det skulle vara slösad tid
pojken jag tittat på genom skypeskärmen hundratals nätter och jag somnade alltid sist för att höra hans andetag djupna gör mig lugn
pojken som var allt jag någonsin ville ha i två års tid och som var den jag skrivit alla mina dikter om

inatt skulle jag vara otrogen mot honom

man fattar inte hur jävla stort det är när man druckit ett par shots för mycket och hamnat i någon random snubbes tält på Emmabodafestivalen som är hårt i en i typ fem minuter och stönskriker så man får ont i öronen sen lämnar en som en använd sak på liggunderlaget

dagen efter skulle jag aldrig kunna peka ut honom på stan ifall jag träffade honom
jag minns inget utom hans högljudda stön äckliga kuk och rösten pojken jag älskar använder när han säger att han alltid kommer älska mig men inte ens kan se på mig mer för allt är förstört nu

hur gör man något ogjort?