Annandagen
-Jag och Marika tar kombin! Skriker Camilla. Klas ser förvirrad ut. Ni grabbar åker racerbil! Hon ler mot Leo och Max, kul va?
Marika sätter sig lite konfunderad i framsätet på Volvon och spänner på sig säkerhetsbältet. Camilla startar bilen utan att säga något, så gör hon en rivstartar ut från campingen så snön ryker innan Martin och Klas ens har satt sig i Blixten. Marika får hålla i sig när Camilla sladdar ut på landsvägen.
-Camilla kan vi ta det lite lugnare?!
- Käften!
-Men Camilla…
Camilla slår på bromsen, hela bilen vibrerar av ABS:en. Bilen dansar på vägen men Camilla får stopp på den och kör in vid en busshållplats några hundra meter längre ner.
-Camilla?! Börjar Marika igen.
-Jag känner mig bara så djävla dum för att jag inte fattade ok!
Marika ser hur den röda bilen sakta rullar upp bakom.
-Men jag har tänkt och jag är ok med det, helt ok! Bara så du vet! Förresten är inte antisladd systemet bra på den här bilen?
-Jo, det.. stammar Marika.
Både Camilla och Marikas telefon ringer nu högljutt.
-Svara du, jag kör säger Camilla och lägger i ettan.

En ny start
I morgon är det dags för nästa kapitel då! Tänkte Marika medan hon kontrollerade att dörren var ordentligt låst och tog en titt på den sovande Max. Han hade sett allt som ett äventyr och såg fram emot att börja på sitt nya ”dagis”, ett ord som hon under sin utbildning lärt sig att inte använda, men med tanke på att det var sådan brist på förskollärare så kanske ordet dagis var på väg tillbaka. Det var också just det som hade gjort det så lätt att bara släppa allt och flytta, bristen utbildade pedagoger var skriande och hon hade fått både en vettig lön och hjälp med att hitta den trevliga lägenheten med uteplats och allt! I morgon skulle allt börja. Marika kryper ner och somnar oväntat snabbt.

Dagen kunde inte börja bättre, sol, inte för varmt och en glad och förväntansfull Max och en glad och förväntansfull mamma!

Anna, en av barnskötarna på förskolan möter Max i tamburen, hon var med när Max hälsade på. Anna böjer sig ner och hälsar honom glatt välkommen,
-Vad kul att du ska börja idag!
Max ler och Anna som nu ser sin reflektionen i glasdörren rättar till kläderna och sin rödblonda hästsvans lite,
-Vi har kuddkrig i kuddrummet ursäktar hon sig till Marika. Gillar du kuddkrig Max?
Max nickar,
-Vad bra för vi har en jättebra kudde som nog passar dig!
Max springer in, de blonda lockarna guppar glatt, hon borde kanske ha haft honom klippt, men han ser ju ut som en liten ängel!
-Vi har bara lugna barn här idag, så vi låter dem busa lite! Säger Anna lite ursäktande, de måste ju också få busa runt lite på sina villkor!
Marika nickar och hänger Max ryggsäck på hans plats och lägger påsen med extrakläder i lådan ovanför. Det hörs glada rop inne ifrån kuddrummet.

Den lilla skolan ser fridfull ut nu veckan före skolstart, Marika tar en plats på parkeringen och går målmedvetet fram mot grinden. Hon hade tänkt flytta tidigare men inte velat släppa klassen, det hade ju varit utmanande men roligt att få ihop den spretiga gruppen. Men nu var de ivägskickade på nya äventyr på mellanstadiet så nu kunde hennes nya äventyr också börja. Ny skola, ny del av landet, nytt liv!

På den lilla rektorsexpeditionen är det fullt upp, men rektorn ler välkomnande när hon ser Marika,
-Hej! Bra! En minut så ska vi till treans klassrum för lite samling!
Sådär tio minuter senare än en följer Marika efter rektor nedför korridoren, personalen som redan har kommit sitter och småpratar och det tar en bra stund efter att rektor manat till tystnad innan pratet lägger sig helt.
-Välkomna tillbaka. För er som inte träffade Marika när hon var här och hälsade på innan lovet, här är hon vår nya kollega, Marika Kvist.
Kollegorna nickar och ler, de i samma arbetslag vinkar till sig henne och ger henne en plats att sitta. Marika hade varit lite nervös men nu kändes faktiskt allt riktigt bra!

Sådär en kvart efter utsatt tid kommer en kvinna klädd i träningskläder in i klassrummet, hon är nog runt fyrtio, vältränad och solbränd. Det kan nog vara spray eller solarium för så solig har inte sommaren varit, eller en semesterbränna kanske? Håret är kort och brunt, ögonen pigga och glada. Hon hälsar nickande på de andra innan hon säger:
-Klasse skulle ha lämnat men han fick utryckning!
Rektor nickar och verkar ta ursäkten utan att ifrågasätta den, några av lärarna mumlar och tittar menande på varandra. Kvinnan sätter sig längst bak och pillar på sin mobil,som om hon försöker stänga av ljudet, men Marika lägger märket till att det tar mycket längre än det borde.
-Som jag sa, fortsätter rektor, så ska vi försöka hålla igen lite nu, men det är ingen kris eller så, fast det är bra att ha kvar lite till vikarier och sånt som vi kommer på att vi bara måste ha!
- Fotbollar! Säger kvinnan högt bakifrån klassrummet. Jag behöver nya fotbollar, och tennisbollar, föräldrarna sköt bort två på föräldrabännbollen i våras!
-Vi löser nog det ska du se Camilla! Lugnar rektor. Du ska få din bollbudget som du brukar!
Camilla nickar gillande och fipplar lite med sitt nyckelband, medan rektor går igenom allmänna frågor som rör hela kollegiet. Marika tittar bort mot Camilla igen, nu väger hon på stolen så att det gnisslar samtidigt som hon snurrar en tunn slinga av sitt korta hår mellan fingrarna, så med en högt krasch som får flera att hoppa till åker nycklarna ut hennes ficka och ner på golvet. Rektor reagera inte nämnvärt utan fortsätter. Camilla ser sig om, tar upp nycklarna, sen börjar hon trummar lätt med fingrarna mot bänken. Innan hon öppnar munnen utan att ha bett om ordet igen,
-Du jag måste kolla om vaktmästarna har lagat duscharna! Det kan ju ta ett tag att få hem grejer och om det behövs en rörkrökare så…
Rektor nickar:
-Gå och kolla du! Missa inte fika om 20 minuter!
Camilla lämnar rummet synligt lättad. En kvinna i 60årsåldern som Marika tror heter Gun vänder sig mot Marika och säger liksom ursäktande:
-Hon är en jätteduktig pedagog och eleverna älskar henne!

Dagen flyter på, Marika jobbar med Karin och Marie som också ska ha de nya ettorna. Petter och Stina på fritids kommer också förbi en stund när de blivit avlösta. Pizza beställs till lunch, berättelser om sommaren varvas med idéer för hösten.
Det känns verkligen bra! Den där gympa-Camilla hade hon förresten inte sett till mer, varken på fika eller lunchen, så duscharna kanske inte hade blivit lagade under sommaren ändå?

Max har haft en bra dag på förskolan och allt är precis som Marika tänkt sig! Solen lyser, och Max skuttar hem från förskolan, det är skönt att den bara ligger ett stenkast från lägenheten!
Max berättar om dagen medan han äter middag, det var visst inte så många barn där idag, mest ”bäbisar” men de skulle komma fler äldre i morgon har fröken Anna lovat.

Ett litet bakslag framåt
Med andan i halsen rusar Marika in i lärarrummet. Det är bara Camilla som fortfarande är kvar, alla andra är redan i klassrummet där mötet ska vara.
-Problem? Frågar Camilla, Marika nickar.
-Bilen djävlas!
Marika hade köpt bilen på helt fel grunder då för över 5 år sedan när hon var gravid. Inte för att det var praktisk eller för att någon sajt på nätet hade gett den bra betyg utan för att det var söt och blå. Söt och blå är inte bra i längden! Det gick inga bussar som i stan när bilen vägrade, men skolan låg inte allt för långt bort så att det gick faktiskt bra att gå nu på sommaren.
-Usch, det måste vara skitdrygt! Beklagar Camilla.
-Ja, jag har varken tid eller råd att köpa en ny bil just nu! Suckar Marika medan hon ser att klockan faktiskt bara är två minuter i åtta och att hon kan hinna med att hälla sig med en kopp kaffe att ta med till mötet.
-Men du, vet du vad. Säger Camilla glatt, Martin, min stora son, han är bilmekaniker, han kan kolla på den, ta med den till sitt jobb och fixa den om det behövs och du kan få rabatt om du bakar bra bullar. För det gör fan inte jag! skrattar Camilla medan de skyndar ut ur lärarrummet.
Marika tar till höger och går mot klassrummet där mötet ska vara men Camilla går åt motsatt håll, mot gympasalen!

-Dags att planera terminen idag då! Rektor står hurtigt vid tavlan, Ni jobbar i arbetslagen,…. Har någon sett Camilla förresten?
-Hon gick till gympasalen, hon kanske hade missat börjar Marika,
-Som vanligt alltså, slätar rektor över, ja, hon har ju en del att planera som har ämnet själv… då så, fika vid 10, firman bjuder! Lunch klockan 12 på egen hand!

Dagen går ganska fort, en hel del att sätta sig in i samtidigt som flera av gårdagens idéer har nu börjat ta fast form. Klockan närmar sig snabbt fyra och Marika har inte sett Camilla på hela dagen idag heller så det där med bilen får väl vänta! Nu är det en liten promenad hem. Promenera är bra, det är fortfarande sommarvarmt tänker Marika, och sen så får det där med bilen bara lösa sig snart!

I hallen på avdelningen Myran är det ganska svalt, Max har redan sett henne och kommer henne glatt till mötes.
-Mamma, vet du vad, jag har en ny kompis! Han har jättemånga bilar och han har en brorsa som har en bil som ser ut som Blixen McQueen!
-Låter ju jätteroligt! Marika försöker ge Max en kram, men han vänder sig om och pekar istället.
-Där är han!
Som skjuten ur en kanon kommer en inte allt för liten brunhårig kille ut i hallen ögonblicket efter öppnas ytterdörren och Camilla, gympläraren kommer in.
-Är mammas lejon här!? Nästan skriker Camilla
-Mamma!!!! Skriker pojken.
De kramas, eller, det ser faktiskt mer ut som om de brottas,
-Oh, hej Marika, flämtar Camilla fram, så du har också din vilde på Myran!? Hade jag vetat så hade du fått skjuts! Säger Camilla och fortsätter att svinga runt pojken.
-Det var skönt att gå lite också ler Marika, Det verkar som om min Max och din son,
-Leo, flikar Camilla in,
- Max och Leo fortsätter Marika, har kommit bra överens idag i alla fall!
Så kommer Anna ut i hallen,
-Det har gått jättebra! Kul att se hur barn växer såhär över sommaren! Säger hon riktat till Camilla som inte ens verkar märka att Anna är där.
-Mamma, kan inte Max få se mina bilar? Leo drar i Camillas arm. Snäälla!
De går fram emot en plats som dignar av leksaksbilar, kläder och allt möjligt annat.
-Martin, min stora grabb alltså, skämmer bort honom, han får bilar som om det var smågodis! Skrattar Camilla. Bero på Martin, jag sms:ade honom och han kollar på din bil när han kommer hem . Han bor ju här, bara två hus bortifrån dig faktiskt!
-Mamma, mamma, mamma!
Leo hoppar bredvid Camilla och drar ihärdigt i hennes arm.
- Lite lugnare tack! Säger hon utan att titta ner på son ylande son. Jag kan ta med honom, Max var det va? Martin kan skjutsa dig och hämta honom sen om din bil inte startar!
-Med Blixten? Viskar Max och stirrar med stora ögon på Leo,
-Antagligen svarar Camilla honom. Är det ok med dig Marika? Man skulle kunna tro att två är jobbigare än en men ibland är det faktiskt lugnare! Skrattar Camilla.
Marika nickar och mumlar jakande.
-Jaaaa!
Pojkarna hoppar nu båda upp och ner,
-Men ta på skorna då grabbar! Tjoar Camilla.
Pojkarna och Camilla hoppar in i en blå Volvo SUV som nog står där man egentligen inte ska parkera och drar sedan iväg med rejäl fart.

Marika har nästan hunnit hem när hon ser den blänkande röda bilen glida upp på parkeringen bredvid hennes skruttiga blå. Röd sportig bil? Blixten McQueen? Det måsta vara Martin! Hon är nästan framme när en blond kille i tjugoårsåldern kliver ur, han tittar fundersamt på hennes bil, tar upp mobilen och hon känner hur fickan vibrerar.
-Hej! Han tittar upp och tar mobilen från örat.
-Hej! Är du Marika?
-Ja, hon nickar.
-Morsan sa att du behövde hjälp med den här, han nickar mot den blå lilla Forden.
-Det var din mammas idé. Antar att du vill ha nyckeln? Jag betalar fullpris för jobbet, om det är någon idé att fixa vill säga.
Han tar emot nyckeln som hon räcker fram, låser upp, försöker starta, leta efter något inne i bilen en stund innan han går och öppnar bakluckan till sin egen bil och kommer tillbaka med någon mojäng.
-Hur visste du att det var min bil förresten?
-Morsan, hon vet typ allt innan du själv vet det! Hon sa att jag skulle skjutsa dig sen också, hörde att din son blivit kompis med brorsan. Martin tittar upp, hans ögon är glad och pigga som Camillas men lugnare. Det är bra, Leo behöver kompisar!
Martin kopplar upp avläsaren till bilen och konstaterar att det är någon givare som fått spel,
-Klarar du dig utan bilen någon dag eller så, du kan ju åka med morsan om ni tajmar dagis. Förresten, morsan undrar om du vill ha mat, han håller upp telefonen som glatt plingar till igen, blir visst kyckling!

Marika sätter sig i passagerarsätet på den röda sportbilen,
-Så det här är ”Blixten” antar jag. Säger hon.
-Om man frågar brorsan så, skrattar Martin.
Martin drar fingrarna genom det lockiga blonda håret, startar bilen och kör lugnt genom samhället, han vinkar några gånger till bilar han möter. Det är nästan pinsamt tyst en stund,
-Gillar din grabb också Bilar? Filmerna alltså.
-Ja, det gör han väl… Max gillar det mesta…
-En dag med Leo och han kommer att antingen älska eller hata dem! Skrockar Martin, Leo är deras största fan!

De tar höger i en korsning in i ett bostadsområde och stannar på uppfarten till ett vitt mexitegelhus och innan bilen ens har stannat hoppar de två småkillarna fram.
-Var försiktig bannar Martin Leo med bestämd röst, så fort han kommit ur bilen. Du kan bli påkörd om någon annan kommer som inte har koll på dig!
Leo ser lite skyldigt ut men det ät över på mindre än en sekund. Max ser desto mer ångerfull ut, Martin går fram till honom och ruskar honom i håret.
-Max, va? Frågar han och Max nickar. Jag är inte arg eller så, jag vill bara inte att ni ska bli platta som pannkakor!
Max blir blyg men Martin ler varmt mot honom innan han fortsätter in genom den öppna dörren, och utbrister:
-Vi är har nu morsan!
Marika följer efter in. Martin går vant genom huset och ut på baksidan där Camilla sitter på altanen vid ett dukat bord och pillar på sin mobil.
-Åh, ni är här redan! Klasse är strax klar! Sätt er!
En karl i sportiga kläder och rakat huvud, som borde vara Camillas man kommer bärande på en gryta.
-Sådär ja! Säger han och sätter ner den på bordet. Marika var det va? Han sträcker fram handen, Klas! Så du är ny på skolan alltså?
-Ja, Marika ler och tar hans hand.
-MAAT!!!!
Camillas röst avbryter inledningen till samtalet och Leo kommer flygande med Max strax efter, de sätter sig ner och Klas lägger upp mat som de liksom suger i sig.

Martin lastar på ris och kyckling till ett berg, Klas tar bestämt sleven ur hans hand och håller fram grytan mot Marika och ser suckande på Martin,
-Va? Jag är ju gäst, jag bor inte här!
Klas suckar igen. Camilla att återgått till att pilla på mobilen.

Marika tar en lagom portion och Klas verkar ha lagat mat för ett helt kompani så Martin bättrar på sitt berg innan han tar gaffeln i handen och börjar skyffla in. Klas har lagt upp mat till Camilla också, som hon inte verkar vara så intresserad av och sen tar han själv och sätter han sig ner. Killarna har snabbt ätit färdiga och Klas nickar åt Leo att det är ok att gå från bordet.
-Har det gått bra med Max? Frågar Marika försiktigt, Camilla tittar upp från mobilen,
-Ja, superbra säger hon samtidigt som hon tar en tugga, de leker superbra ihop!
-Kul att se nickar Klas, Leo har haft svårt med kompisar, ganska många som gillar annat än bara bilar och sen är det ju det där med ADHD:n som gör det svårt också.
Camilla tittar upp på Klas med en lite sur min,
-Milla, om inte den har ADHD så är inte påven religiös! Camilla tror inte på att sätta etiketter på allt för tidigt, fortsätter Klas.
- Det är ju alla andra ungar som bara sitter på sina arslen och spelar dataspel24-7, att vara mer intresserad av att springa runt i skogen än av att sitta framför en skärm är ju nuförtiden ADHD! Muttrar Camilla halvhögt.
-Millan tycker också om att springa i skogen flikar Klas in,
Camilla sätter en lätt armbåge i hans sida innan hon skrattar.
-Som du ser så är vi en helt NORMAL familj!
Klas lägger armen om Camilla och skrattar han med, Martin har slutat skyffla in mat och tittar på sin familj, sen på Marika och utbrister,
-Det är därför jag flyttade direkt när fyllde 18!

Strax innan åtta parkerar Martin sin bil bredvid Marikas på bostadsområdets parkering, Max sover redan i baksätet även om färden bara tagit 10 minuter. Han vaknar inte ens när Martin lite omilt krånglar ut honom från baksätet.
-Jag bär in honom åt dig, säger Martin lugnt, Leo har tagit musten ur honom ganska ordentligt!
-Trevligt att träffa dig och din pappa säger Marika medan hon tar av Max skorna,
-Klas? Han är inte min farsa skrattar Martin tyst. Han är ok och så, men min farsa är han då inte!
De smyger ut ur Max rum.
-Kul att träffa dig och Klas då i alla fall, nu känner jag två som inte jobbar på skolan i alla fall!
-Kul att träffa dig med, och Max. Vore bra för både morsan och Leo med lite polare, han gör en paus och liksom granskar henne. Ha det så bra, och du, jag behåller nyckeln till bilen någon dag.
-Tack, säger Marika och Martin stänger ytterdörren bakom sig.

Del 1/5