Farsdag
Marika hade inte skänkt någon större tanke på att det var den andra helgen i november när hon och Camilla småhuttrande kom in på Myran.
-Vi har gjort farsdagskort idag skriker Leo till Camilla, jag har gjort en slips!
-Men pappa har väl typ aldrig slips skrattar Camilla,
Leo hör inte, han rotar runt bland allt i sin hylla och håller upp en blå avlång pappersbit som han viftar i ansiktet på sin mamma.
Max kommer lunkande ut, han har ju inte missat att hon kommit men Marika ser att det är något som inte stämmer.
-Maxen, vad är det?
Max tar på sig jackan och skorna utan ett ord, han säger inte ens ”hejdå” till Leo, men Leo märker inte det, han viftar med ”slipsen” och tjoar ”farsta, farsta”.
Camilla vänder i dörren,
-Kommer ni förbi och käkar i morgon? Klasse jobbar på söndag och ja, han tror ju att jag typ ska laga mat och skämma bort honom för att det är farsdag,
Camilla skrattar igen, hon tittar ut och inser att hon borde vara där ute med Leo,
- Jag SMS:ar!

Max hand har nu krupit in i Marikas och de går hemåt från förskolan Max säger ingenting på vägen och slinker in på sitt rum så fort de kommit innanför dörren.
Marika lagar mat, Max kommer ner och äter men säger fortfarande inte så mycket mer än ”ketchup” och ”ja” medan han petar i sig maten.
-Jag är jättetrött mamma, kan jag få bada nu och lägga mig?
Marika kollar på klockan, fem i sex.
-Du kan väl titta på barnprogrammen, det är väl kul?
-Nej… jag vill inte!
-Du håller väl inte på att bli sjuk gubben?
-Nej, mamma, jag är bara trött!
-Ok då, jag ska bara plocka undan disken.
När Marika kommer in i badrummet sitter Max på toaletten och dinglar med benen.
-Klas är brandman, det är coolt. Säger Max.
-Ja, det är ett viktigt jobb. Håller Marika med,
-Man kan dö om man är brandman, i bränder som är superstora typ…
-Ja, det kan vara farligt ibland men de gör ju sitt bästa för att det inte ska hända olyckor vet du.
-Om man är brandman och dör när man räddar barn från superstora bränder då blir man en hjälte!
-Ja, det kan nog stämma, men alla som räddar någon eller ställer upp för någon är ju en hjälte på sitt sätt. Fortsätter Marika.
-Min pappa dog, men han blev ingen hjälte…
-Din pappa tog ju fel mediciner och blev jättesjuk vet du gubben, det blev fel, en olycka, han tyckte jättemycket om dig!
-Men han är död!
-Ja, han är det….

-Kan du ta på vattnet nu? Jag vill ha bubblor!!!!
Max har vänt på en femöring, han har hoppat ner från toaletten och rotar efter sin bad-Nemo.

Vattnet porlar och bubblorna växer, det kanske blev lite väl mycket badskum tänker Marika men Max skrattar och Nemo simmar genom skummet.
-Mamma, gå!
Marika lyder och passar på att tömma Max ryggsäck som ligger på golvet i hallen. Några ensamma strumpor, en tröja med färgfläckar och så en röd pappersslips ihoprullad längst ner.

En timme senare sover en väldigt ren Max. Marika slänger sig ner i soffan, hon visste ju att det skulle komma, det där med att ha en död pappa, men att se Max ledsen, hon suckar.

En försiktig knackning som direkt följs av att ytterdörren öppnas,
-Tja! Du, morsan sa att vi skulle vara där redan vid elva i morgon, så ska ni åka med mig eller?
-Elva, så tidigt?
-Hon glömde Klasses födelsedag så jag tror att hon försöker kompensera för det, Martin ler och skakar på huvudet. Morsan du vet, 0 eller 100!
Jo, det visste hon vid det här laget, och det var just den delen som skrämde henne lite. Om Camilla, som i vanliga fall visste allt nu hade missat att hennes son spenderade allt mer tid med hos Marika så var det kanske något hon inte ville se. Och om hon kom på det, skulle det bli en positiv eller negativ reaktion? Och skulle den vara 0 eller 100?
-Vad funderar du på? Viskar han,
-Bara lite orolig för Max och den här farsdagsgrejen…
- Det löser sig nog,
Martin kysser henne, han känns så trygg.

Max sussar, Martin ligger i soffan och kollar något nätet, allt är så vanligt, så normalt, som om det alltid är såhär.
- Vill du ha hjälp? Frågar han.
-Nej, svarar hon, jag är strax klar!
- Han är så himla go, jag fattar inte att han pallar av Leo ibland!
- Max? Jo…
- Du har gjort ett bra jobb!
- Tack,
Hon torkar av händerna, han makar på sig för att ge henne plats i soffan,
-Morsan var 19 när hon fick mig, tur att mormor och morfar ställde upp, hon var ju ännu värre förr, innan Klas var hon ju som en studsboll! En Iller! Han skrattar. Synd att morfar är död, han skulle ha gillat dig…

Martin börjar smeka och kyssas henne som om det också alltid var såhär, han drar målmedvetet med sig henne in i sovrummet och sliter av både henne och sig själv kläderna fortare än någonsin.

Max skratt ekar i badrummet,
-Mer, mer skriker han, Marika kollar på klockan, halv nio, de hade inte somnat förrän på småtimmarna!
-Mer, Martin!!!
Vad håller de på med?

Badrummet är fyllt av bubblor, bubblor i badkaret och såpbubblor som flyger runt,
-Mamma! Bubblor, kolla vad stora Martin kan göra!
-Förlåt, väckte vi dig? skrattar Martin
- Ingen fara! Svarar Marika, men hon är trött.
-Martin, gör en sån där stor!
Martin tar upp en stor balja med en metallring i och en gigantisk såpbubbla flyter ut i rummet. Max smäller den och skrattar.

Deras telefoner plingar samtidigt,

”Packa badkläder!”
-Mer bada alltså, säger Martin, då kanske vi ska ta och torka Maxen innan han ska bli blöt igen!
Martin lyfter upp den lille pojken ur löddret och börjat torka av honom.
- Frukost och sen så, mamma Millas hysteriska dag!

-De har skitkul, har de inte! Camilla slänger sig ner i plaststolen.
-Ja, det har de!
-Klasse är ett vattendjur och Leo också!
Hon vinkar till Klas som står på femman redo att hoppa, Martin är påväg upp efter en ihärdig övertalning från två små grabbar som nu agerar hejarklack.
-Helvete vad fort det går, känns som bara några år sen som Martin var som Leo och nu är han vuxen, Camilla blir nästen känslosam. Fan, jag är morsa till en vuxen karl, men jag är knappt 40, hon skrattar,
-Så du var ganska ung då? Frågar Marika fast hon vet.
-Nja, jag var ju nästan nitton när han föddes, men jag gick ju på idrottsgymnasium. Det var ju värre att liksom bli på smällen där än om jag typ gått något teoretiskt, man kan inte träna och göra det man ska fullt ut när man är på tjocken! När de andra var på höghöjdsträning fick jag sitta och göra massa dryga uträkningar om hur min kropp funkade nu när jag var gravid med vår sura gamla dietist kvar på skolan!

-Kan ni komma upp nu grabbar! Gastar Camilla plötsligt så att hela badhuset hör, vi ska käka snart!
Klas och Martin kommer upp snabbt, de pratar och jämför hopp medan de går mot dem. Leo vill inte riktigt släppa att hoppstunden är över och Klas får springa tillbaka för att bärga honom från ett eget hopp från femman. Max däremot är Martin i hälarna och tar glatt emot handduken som Marika sträcker fram, läpparna är blå även om badhuset är varmt.
-Lite bastu så blir han skär igen säger Martin utan att hon sagt något.
-Vi har bokat till fem, så det är nog dags att försöka ta oss upp förklarar Camilla, Klas kanske behöver lite hjälp.
Det tittar bort mot hopptornet där Leo likt en ål lycktas ta sig ur sin pappas grepp för ännu ett hopp.
-Han älskar vatten, mer en delfin än ett lejon, men vem kunde veta det! Och jag kund bra gärna inte ha döpt honom till Flipper! Skrattar Camilla.

Martin och Klas lyckas efter en stund övertyga Leo om att det är coolt att basta och killarna försvinner snabbt in på herrarnas medan Camilla och Marika, mest Marika kollar så att allt är med innan de beger sig till omklädningsrummet.

-Basta lite va?
Camilla är visst proffs på att duscha på 2 minuter, måste vara från allt tränande hon gjort. Marika skyndar sig allt hon kan, för ska hon antar att Camillas bastande är lika snabbt det.
-Snällt av du bjöd med oss igen Camilla, Max var lite ledsen igår, det där med farsdagskort. Visst det är ju mysigt för de som har pappor, men…
-You tell me! Även om det är synd och så, så är ju Max pappa verkligen död, så du kan ju i alla fall säga det! Ha en pappa på papper liksom!
- Det är Martins farsa du pratar om eller?
Camilla suckar, men skrattar sen igen,
-Ja, det är ju så att jag gick på skidgymnasiet, och var iväg på en massa läger. Man kan tro att idrott är hälsosamt och så men det var en hel den knulla och supa också! Fatta ett helt gäng vältränade tonåringar i tajta träningskläder!
Camilla skrattar ännu mer men Marika kan se att det inte är riktigt så kul som hon vill få det att verka.
-Fan vad vi höll på! I alla fall så var vi på träningsläger i alperna och så träffade jag en snubbe. Eller ja, träffade är väl att överdriva, han träffade i alla fall ett av mina ägg och så blev det Martin!
-Ok, så han har inte träffat sin pappa?
-Herregud, JAG har ju knappt träffat hans pappa!
-Men du behöll ju…
-Du, säg inget till Martin men, jag tränade ju ganska hårt så mensen var ju inte direkt regelbunden va, så när jag väl kom på att jag var på smällen så var det bara att vara så god att bli morsa! Jag hann ju ta studenten i alla fall så, och morsan och farsan ställde ju upp…. Camilla tystnar en stund. Jag skulle ju inte vilja vara utan honom nu va, han är ju bara så bäst. Men ja…. om livet ger dig citroner eller vad man nu säger… Nu blev det varmt!

Camilla skyndar sig ut och det kalla vattnet rinner nerför hennes atletiska rygg, hon har ansiktet mot kaklet. Marika duschar av sig, torkar sig och börjar klä på sig medan Camilla står kvar en bra stund i det kalla vattnet.

Det tar Camilla två minuter att klä sig när hon väl är ute, och sen lite läppstift och mascara, hon ser skitfräsch ut, Marika försöker att inte se för rödblommig ut och hon vet att håret kommer att se intressant ut sen efter klor och kyla! Blåsa det hinner hon inte för Camilla är klar!

Leo och Klas väntar redan på dem, Leo gör varv i entrén, Camilla stoppar honom med en kram,
-Mammas vilde! Vad bra du är på att hoppa! Martin var säkert åtta innan han hoppade från 5:an!
- Och då kunde han antagligen simma också, mumlar Klas så att bara Marika hör.
Martin kommer ut med Max i handen, de är involverade i ett ganska allvarligt samtalsämne verkar det som.
-Fulltaliga? Mot nästa mål! Hojtar Camilla medan hon kärleksfullt brottar ned Leo för att få ut honom till bilen.
-Shotgun! Skriker Leo och springer mot Martins bil.
-Nej! Säger Martin med bestämd röst.
Leo stannar upp,
-Du lyssnade inte, om man inte lyssnar så får man inte åka!
Leo ser helt förstörd ut, Camilla också faktiskt men Klas nickar medhållande.
-Max, kom, du kan få sitta fram om du får för mamma!
Max ler, Leo ser sur ut men han hoppar in i sina föräldrars Volvo utan ett ord.
Marika sätter sig i baksätet på den röda bilen.
-Vart vill frun åka? Säger Martin högtidligt.
- Millans galna middag svarar Marika allvarligt.
-Max! Ta ut kursen mot Millas galna middag!
Alla skrattar när de kör ut från badhusets parkering, Max ser stor ut i framsätet trots att han är liten för att vara 5, i alla fall om man jämför med Leo.

Martin tar snabbt tag i Leos hand så fort han hoppar ur bilen och stoppar honom från att i full fart springa mot restauranten. Leo finner sig i det, för Max kommer upp på hans andra sida och pratar på vägen fram.
-Om du lyssnar på mamma och pappa så du åka med mig hem, ok? Viskar Martin till sin lillebror i restaurantens entré. Jag vet att du kan lyssna på mig och på Max, så då kan du lyssna på mamma och pappa också!
Leo nickar och lunkar in.
-Hade jag gjort hälften av vad den ungen gör hade mamma flått mig levande säger Martin till Marika medan han hänger upp killarnas jackor. Morsan har lagt av sig liksom!
-Hon var ju ensam med dig så det var nog viktigt att du…
-Inte blev en värsting med en tonårsmorsa utan farsa, jo, antar det. Sen hade ju mormor och morfar satt gränserna redan från början…
Han lägger handen på Marikas axel och kramar om,
-Kom så går vi in innan morsan börjar undra om vi fastnat!

Både Max och Martin sover, Marika borstar tänderna och passar på att hänga upp badkläderna när hon ändå är i badrummet. Martins badväska står i hallen så Marika tar den för att hänga upp, väskan är blöt även om det finns en plastkasse i den. Martin är inte dum, varför har han inte stoppat de blöta kläderna i kassen? Då ser Marika att den röda slipsen i papp ligger i den.

Del 4/5