En skarp kurva
De säger hej och växlar några ord i förbifarten när de stöter på varandra den följande veckan, han verkar glad när det träffas. På helgen är han nog bortrest för bilen är inte där, Camilla har inte sagt något om att han skulle bort, men hon kanske inte kommer ihåg, eller ens vet om det.
Veckan efter kommer han hem sent och åker tidigt, någon natt var han inte ens hemma. Inte för att hon höll koll, men de bor ju grannar så det är svårt att missa!

På lördag morgon står den röda bilen på parkeringen i alla fall ser hon medan hon och Max går ut för att leka.

-Högre mamma! Högre!
Max flyger, han kan gunga på själv men inte så högt som han kan när han får hjälp.
Leo är i fjällen, Max har permission som Klas kallar det, även om pappa Klas är mäkta imponerad av att Leo bara kastat en sko och ett gosedjur, naturligtvis i form av en bil på Max under de här månaderna som de varit mer eller mindre oskiljaktiga behöver Max få varva ner. Det är som sagt lördag så förskolan är stängd, men Anna, barnskötaren kommer ändå gående från parkeringen, Max ropar högt:
-Det är stängt idag, du är ledig!
Anna vinkar och ler mot Max innan hon viker av och går mot Martins lägenhet, hon ringer inte ens på utan går direkt in.
-Anna är jättesnäll! Fortsätter Max, hon kan faktiskt meka med bilar och….
Marika lyssnar inte, någon mystisk känsla bubblar liksom. Martin är snäll och trevlig, Anna är en jättegullig tjej, de har gått i samma klass på högstadiet. Anna gillar bilar, Martin hämtar Leo och Max ibland. Anna kan ju ta en sväng förbi Martin efter stängning, bara sådär för att hon är i närheten. Det är därför han inte varit hemma!
-Mamma!!!! Mer fart!
Marika skjuter på och bestämmer sig för att vara glad för Martin och Annas skull, de passar ju bra ihop liksom. Hade det förresten inte varit Anna som hittat nycklarna också den där kvällen? Marika puttar och puttar på gungan medan hon då och då tittar mot Martins lägenhet. Efter en stund kommer Anna ut, Martin kramar henne i dörren, pussar på henne, hon ser liksom både glad och ledsen ut. Lättad kanske man ska säga. Något har hänt men nu är det bra igen! En lite fnurra, ett missförstånd, men nu är allt bra igen!
-Mamma! Martin vinkar! Tjuter Max högt upp i skyn.
Ja, det gör han faktiskt, Marika höjer handen, Martin ser också glad och lättad ut.

Det mörknar tidigt, Marika har börjat känna av allt det där gungandet i armarna så det blir hämtpizza och mys med Max tills han somnar.

Marika flippar runt för att hitta något att titta på en stund, läser lite i en bok om någon tjej som bara drar och öppnar en restaurant och får barn själv! Massor av killar jonglerar hon också, gud vad jobbigt, men lite kul, fast armarna vill inte läsa, de gör ont! Marika släcker, ligger vaken en stund, en av killarna i boken är brandman, precis som Klas, och jättetrevlig som Klas, undrar om alla brandmän är så?

Något kallt rör vid hennes panna, snabbt ser hon det blonda håret, Max? Men sen kopplar hon vad som händer,
-Martin, vad gör du här?
Han har redan klätt av sig,
-Jag har saknat dig!
Så lyfter han på täcket och kryper ner som om det vore helt naturligt, något han gjorde ofta,
-Vad kall du är!
Han lägger armen om henne kysser hennes axlar och armar
-Men du är varm, du kan väl värma mig?
-Men Anna då?
-Anna?
-Du kramade och pussade Anna i eftermiddags!
-Kramade och pussade på kinden typ, inte hånglade direkt säger han lite förnärmat.
Marika försöker samla sig lite,
- Jag spionerar inte eller så, men det såg ut som ni var ganska nära, jag är ju inte svartsjuk eller så men hon kan ju…
- Jag vet att du inte spionerar, och svartsjuk behöver du inte vara. Annas kille Jim, han med den giftgröna Camaron som du nog sett här i byn krockade förra helgen. Han har legat nedsövd men det är ok nu, Anna var hos mig för att berätta. Så hon är inte min tjej skrattar han, jag är fortfarande helt tillgänglig för dig!
Marika drar ”för” listan i huvudet igen, Martin kysser henne,
-Vad stel du är i axlarna och armarna viskar han och masserar dem, gunga ungar är ett hårt jobb!

- Mamma, varför sover Martin i din säng?
Marika ser sig yrvaket om,
-Han glömde nyckeln igen och soffan var så full i leksaker...
Max ser fundersam ut,
-När du sover hos Leo så sover ju ni i samma säng och Martin är ju mammas kompis och….
-Leo har våningssäng!
Martin rör på sig och kikar upp,
-Finns det någon som vill ha pannkakor och glass till frukost?
Max glömmer frågorna och hoppas upp till Martin, de liksom yr runt, kuddar virvlar iväg och sen fortsätter yrandet ut i köket,
-Har du glass Marika? Ropar Martin från köket, annars har jag hemma!

-Tänk vad Leo kommer att bli avis när han får veta att du stekt
Dina specialpannkakor åt mig igen! Kvittar Max, sist kastade han en
legobil på mig när jag sa det, fast den träffade inte!
-Maxen, säger Martin, du kanske inte ska säga något till Leo, han blir ju så ledsen, men nästa helg så kan både du och Leo sova över hos mig, så kör vi chips, läsk, glass, hela köret och sen pannkakor till frukost, som en överraskning för Leo! Vår hemlis!
Max ler och ser förväntansfull ut,
-Vi kan åka en sväng också, kanske till badhuset?
Max ser ut som om han kommit till paradiset.
-Men då måste det vara en hemlis! Klara du det, en hel vecka?
Max nickar, han springer fram och kramar Martin hårt och länge. Martin gör en tumme upp mot Marika.

Martin ställer in maten i kylen och Marika plockar in disken i maskinen medan Max borstar tänderna,
-Vi borde kanske inte… Om Camilla skulle få veta och…
Martin himlar med ögonen.
-Skit i morsan,
-Men Max blir ju liksom förvirrad, han är fem, så han fattar ju saker, han kan ju börja få för sig saker….
-Det är helt upp till dig, han massagesmeker henne över axlarna, du vet vart jag finns skrattar han, och vad jag kan erbjuda! Men nästa helg är jag bokad!

Det trava på
Nästa söndag eftermiddag levereras en glad men trött Max hemma, Martin tackar ja till en fika men Max är så ivrig att berätta att det enda de kan göra är att lyssna på honom.
-Så kom han och hämtade oss, sen åkte vi och åt pizza, sen kollade vi på en grön bil som en kille som heter Jim har, han som är Annas kille å sen, sen handlade vi godis och fredagsmyset! Vi såg bilar, jag har sett den sju gånger nu skrattar Max.
-Och jag hundrasju flikar Marin in.
-Sen på lördan så badade vi, käkade korv där och glass! Sen, sen var vi på McDonalds och vi fick mer glass! Och sen, sen gick vi på bio! Vi såg en Ninjagofilm! På hemvägen fick vi stanna för Leo måste spy, men jag klara mig! Säger Max stolt.
-Låter som en rolig helg, Marika vänder sig mot Martin, och jobbig!
- Jag pallar trycket vet du ler han.

Camilla försätter att tjata om nätdejter då och då men Marika lyckas slingra sig undan. Max blir förkyld en helg och sen ska Camilla upp till husvagnen en helg, så det där med dejtingen flyter bara ut i sanden, vilket Marika tycker är ganska skönt!

Sensommaren har blivit höst och även om det inte hänt något mer sen den där lördagen så känns det varken pinsamt eller obekvämt när hon stöter på Martin hos Camilla eller i bostadsområdet. Det är nästan som om det aldrig hänt, fast ibland när hon möter hans blick ser hon en lite glimt i hans öga.

Ännu ett kvällsmöte. Leo har råkat bli så hemskt förkyld under natten och Klasse har jour så Martin hade fått hoppa in som barnvakt igen.
Han sitter i soffan och ser på tv när hon kommer hem och tecknar att hon ska komma och sätta sig hon med, nära,
-Jag går hem sen viskar han, jag ska upp tidigt och jag har jobbkläderna hemma.
Hon sjunker ner i soffan bredvid honom,
-Var mötet bra? Frågar han..
-Sådär, som vanligt antar jag…
-Morsan får liksom utslag av kvällsmöten, av alla möten skrattar han.
-Ni är inte så lika du och Camilla, du mer lik din pappa va?
-Vet inte, säger han lite filosofiskt, Men alla säger att jag är som morfar! konstaterar han sedan snabbt.
Innan hon kan fråga mer kysser han henne och hon känner sig alldeles varm,
-Hungrig? Viskar han, Jo, det är du väl?
Ja, nog är det något som känns i maggropen men hunger?
Han går upp ur soffan som plötsligt känns förfärligt tom, öppnar kylen, mikrar, plockar fram, ställer undan och kommer med en tallrik till soffan,
-Varsågod!
Hon äter, han tittar lite på tv:n igen, men när hon ätit färdigt ger han den henne all sin uppmärksamhet.

-Hörde om den där nätdejterna, brummar Klas, en kväll du han kommer för att ta med en motvillig Leo hem, om du vill träffa någon så har jag en jobbarkompis på stationen som är singel, Andrea. Jag kan lova att han faktiskt kan prata om lite mer än sina kallningar!
-Åh, kan han snacka strumpor också skämtar Marika.
-Japp och brandskyddskläder! Han är ju lite speciell kanske… Äh, han är brandman, vi är ju inga dussingrabbar! Han var förresten förbi och hämtade upp några papper hos mig i går så Camilla har redan gett honom ditt nummer!
-Har hon säkert!
Marika och Klas ser förstående på varandra.
-Ja, jag ska gå OM han ringer!
-Tack Marika, de andra på stationen är alla lyckligt gifta, jag lovar!
Så är Leo är helt plötsligt i bilen på parkeringen så det är dags för Klas att gå.

På onsdag ringer telefonen,
-Andreas här, Klas kollega, Camilla sa att jag skulle på en dejt med dig…
-Ja, kul, ljuger Marika, Klas sa att du skulle ringa.
- Fika på BB?
-BB? Svarar Marika fundersamt.
-Bengtssons Bageri, de har väl bytt namn nu men…
-Fiket i centrum?
-Mm, ska vi säga klockan två på lördag,? Jag går av jouren 7 så jag behöver kunna sova lite om det behövs, och duscha, och BB stänger vid tre.

Lördag klockan 13.59 kommer Andreas gående till fiket. De är vuxna, bor på samma ort och det är en klar mission, gilla eller inte gilla.
Ingen middag nödvändig i detta skede, en kopp kaffe och en bulle, en snabb översikt av situationen som sedan kan leda till ett beslut om fortsatt interaktion.
-Hej! Hans hand är som förväntat stadig, Andreas, Klas kollega,
- Hej! Det är jag som är Marika!
- Jag föredrar egentligen blondiner, men jag ska inte ha förutfattade meningar säger Andreas skämtsamt, men det hörs att det är det han har.

Andreas är hövlig, artig och insisterar på att betala hennes latte och kanelbulle även om han föredrar blondiner.
Han är ganska rolig, berättar om några knasiga utryckningar, någon anekdot involverade Klasse som hon nog har hört Klas berätta på ett lite annorlunda sätt, en trevlig fika på 52 minuter och 47 sekunder men det blir en andra dejt!

Höstlov
Hösten släpade på, Marika hade fått hyfsad koll på klassen och lovet var ett skönt avbrott innan racet mot jul, även om det var studiedagar och bara var några dagar ledigt för lärarna.
Camilla, Klas och Leo var i fjällen, tänk att Camilla inte sagt vart i fjällen, nåja det var lugnt hemma. Solen tittar fram på fram på fredag strax efter lunch, förskolan har stängningsdag och gungorna hägrar. Marika byltar på Max och sig själv, solen må vara framme men kallt är det i alla fall!

Ungefär en halvtimma senare kommer Martins röda bil insvängande på parkeringen, han vinkar, Max hojtar och Martin saxar över förskolans gunnebostängsel och går fram till dem,
-Du, Maxen, ska morsan behöva putta? Jag trodde att du kunde själv!
-Det kan jag! Hojtar Max,
-Få se då! Så puttar jag sen när du tröttnar!
Max får en väldig fart, han vickar kroppen fram och tillbaka för att gungan ska svinga och öka i fart,
-Snart surrar du runt, ropar Martin uppmuntrande till Max. Så hur gick dejten med Andreas då? Fortsätter han.
-Inte allts typ, han är ju trevlig men vi har bestämt att vi liksom inte funkar.
-Så du är inte inne på män i uniform då?
-Jag vet inte vad jag gillar, men Andreas gillar blondiner! Det är liksom… suckar Marika
-Max farsa brände dig en hel del va?
-Jo, men han är ju helt permanent ute ur bilden så.
Martin tystnar en stund,
-Så Max har ingen pappa?
-Nej, han är död.
-Vad hände då? Säger Martin tyst,
Max flyger glatt bland molnen, Martin nickar gillande mot honom.

-Jag och Max pappa hade ju varit ihop några år, funkade ju bra. Han jobbade som montör på Torslanda, jag pluggade först och sen började jag jobba och allt flöt på liksom. Sen så, ja de har ju drogtester där på fabriken och så, och han åkte fast, men han sa att det var någon polare som lurat i honom och ja, jag trodde på det. Hans arbetsgivare gick med på att han fick jobba kvar om han testade sig, men han tyckte att hans chef inte litade på honom så han började jobba på en liten recond firma som en av hans kompisar hade, lite mer övertid och han var trött jämt men det var en nyöppnad firma och de vill ju få den i rullning.

I alla fall så blev jag med barn, och det var liksom då som jag verkligen började märka saker. Vi hade ett sparkonto, köpa hus i framtiden du vet, men när jag skulle kolla hur mycket vi hade, babygrejer kan ju vara dyra så var det tomt. Han sa att han hade investerat pengarna i sin polares firma men det stämde liksom inte för det var massor av småuttag. Investerar man så sätter man väl in en större summa?
Vi bråkande, separerade, han flyttade ut, det var sommar så han bodde i en husvagn bredvid jobbet och tanken var väl att vi skulle lösa problemet. Firman gick ju bra så han skulle kunna få tillbaka pengarna från ”investeringen” och jag ville väl tro… Sen då så blev allt kaos, polisen kom, de hade hittat massor av knark på hans jobb, det ena med det tredje, jag hade ju tur eftersom vi har separerade, men de gjorde husrannsakan hos mig med. Han blev dömd till 5år, hans polare också, sen skulle ju domen vinna laga kraft och de var ju på fri fot några dagar eftersom risken för att de skulle dra var liten, då ringer telefonen och ja, han hade tagit en överdos, han låg på intensiven några dygn sen så….
Marika känner hur sorgen kryper upp, Martin har lagt armen om henne, men hon vill inte gråta! Inte gråta över den lögnaren som tycket att knark var bättre än henne, bättre än Max! Martin håller om henne hårdare,
-Det är ok att gråta vet du, viskar han,
Men Marika vill inte, stället kysser hon honom och han besvarar kyssen.
-Putta nu då skriker plötsligt Max och Martin släpper Marika för att putta på, högre och högre.
3/5