Varför skriver jag alltid vidare på olika saker, men stannar aldrig vid ett projekt? En hållplats för livet, en plats att vänta på! Varför går jag alltid vidare, i mitt skrivande?
Som om jag alltid BEHÖVER gå vidare...
Som om jag, är ett öppet sår.
Som jämnt slits upp, och som alltid behöver Gå vidare för att läka.
Men är det inte så, att om man stannar upp, och utvecklar en sak i taget, så kommer man längre?

(Och livet är skapande, och all drama som det innebär...)