Vakna Edelweiss. Det är måndag. Ligg inte och dra utan hoppa upp nu. Hallå Edelweiss. Du ska få följa med ut och ta en promenad ner till centrum. Så, upp nu. och så plockar vi ned masoniten, kan inte hänga så där och täppa för allt dagsljus. Edelweiss spärrar upp ögonen och grimaserar tårögt, famlar efter nånting på sängbordet, slår ner en vas med plastblomma, och frågar va klockan är. Han sätter sig upp. sträcker på armarna och reser sig och går bort mot toan som står med dörren på glänt med lampan brinnande. En fläkt står och brummar för fullt. han står länge och tömmer, tittar ner på silverfiskarna som dansar runt hans fötter. Han trippar med tårna som för att visa att också han bor här. Snart spolar han och drar upp byxorna han sovit i. Edelweiss,.. ser du va solen skiner idag ? Ser du vilket vackert väder vi fått ? Edelweiss låtsas inte om det utan plockar bland saker. Vad letar du efter ? Jag letar efter mina tuggummin som jag tuggar på och fäster upp masoniten för fönstren med. Du får gå ned ensam idag. Jag har inte någon lust att gå ut i dag, och inte i morron heller och inte nästa dag heller. Okej då ! Då går jag väl själv då. Edelweiss följer efter och kikar ut i trappen. läser dom olika namnen på brevlådorna. Han känner matos och hör röster både från ovan och våningarna nedanför. Han stänger dörren. Går in och börjar fila på drömmen. Resan han planerar att göra. Den tvåmastade niometers han målat på masoniten för fönstret, och han själv stående där på bryggan. Han suddar. och ritar hur båten sjunker ner under ytan. Han blundar och blir en sjöhäst. De blå fiskarna runtom honom. Världen inkapslad som i en enda droppe. Han märker hur bubblorna som kommer ur munnen letar sej upp mot ytan, han tittar upp och ser strimman av ljus. Hur det försöker att bryta sej igenom glipan i masoniten. Han öppnar ögonen och täpper för helt.