Bar på fruktansvärd aggression
- och smärta
Betongbarn, maskrosbarn
- det var mycket som tyngde mitt lilla barnahjärta

Jag var osynlig för vuxna
- försökta ta mig en plats, armbåga mig fram
Skolka från skolan, var tuff
- men fan jag var så ensam

Förlorade barnår känns det som
- var en extramamma hemma
Bakade, lagade middag, tvätta och handla
- samtidigt ljöd min rebelliska tonårsstämma

Har upplevt mycket som barn ej ska göra
- trauman som är svåra att lyssna på och höra
Men minns även bra dagar
- från sommarlovslediga dar
Var ute och lekte på äventyr
- jag har ännu busskortet som minne kvar

Ingenting, absolut ingenting var mitt fel
att jag växte upp i en miljö,
som var kaos till stor del
Jag var bara barnet,
och skall ej läggas till ansvar och last
En tonårsrebell med skinn på sin näsa,
växte upp för fort i all hast

Känns konstigt att säga "på den tiden",
men det var de facto så
Ingen såg oss som var i utanförskap,
Maskrosbarnen - mästare på att dölja det som skäms -
som inte syns direkt utanpå

Bild hämtad i Facebooks nyhetsflöde. Upphovsman okänd (för mig iaf). 

(repris 2016)