Jag befriade en fågel
Ur sin bur ut
Och viskade, flyg och prova den fria världen

Och med en ros i hans mun
Bad jag han lägga rosen på min grav världen över
En kärlekslös människa

Fågeln kom aldrig tillbaka!
Fågeln fick aldrig komma fram till min grav!
Fågeln blev skjuten ner på sin resa

Allt jag ville och önskade
Var en enkel ros på min grav
En svart ros som beskriver om vem jag var

Jag borde låtit fågeln i sin bur fånge
Då hade han varit vid liv
Då hade han givit mig sällskap

I en kärlekslös värld
I en kärlekslös människans hjärta
I en kärlekslös existens

Jag bar skulden för fågelns DÖD!