Plötsligt lättades något inom mig
En gnista tändes igen
Ett spirande tomtebloss
Glatt sprakande, kittlande
som skrattet från ett litet barn

Fridfullt kan jag luta mig tillbaka
Och se världen öppnas på nytt
obemärkt för andra, men inte för mig

Jag SER hoppet som väcks
som när isen smälter och lossnar
Från stilla tystnad till lyckligt porlande
Renande vatten

Jag kan se ödmjukheten
I mjuka moln och mjuka ögon
Som en söndagmorgon i sängen
Utan måsten

Alla dessa levande höstfärger
Bländande fyrverkeri
I stillhet

En själslig kontakt som skapats
med sina osynliga trådar
Glittrande spindelväv, med doften av skog, gryning och dagg

Vyerna av en himmel i brand
Får mina ögon att blöda
En annan själ som väcker min inre Tingeling
Som får henne att leva, att glöda

Fyra kilo
Det vägde den där tyngden inom mig
I alla fall om jag ska tro på badrumsvågen

Hjärtat värker
Men det är en behaglig värk
Som växtvärk
eller kanske som när något läker
Ömmande, bultande, fridfullt

Och denna inre röst
Så lugn och varsam
Som att ha hittat hem