minnena finns alltid där

dåliga som goda

jag dem med mig alltid bär

man får väl förmoda

att det i bagaget alltid finns

som en påminnelse om livet förr

att jag ständigt minns

när jag öppnar det förflutnas dörr

livet var en berg- och-dalbana

ena stunden lugn, den andra kaos

förvirringen blev en vana

jag blev en taggig ros

på ingen jag vågade lita

sveken var för många

på ingen jag kunde förlita

livet jag försökte fånga

 åren de rann förbi

omvärlden var skrämmande

jag drabbades av apati

allting var främmande

men nu jag styrka funnit 

står upp mot förtryck och hat

jag många segrar vunnit

som tidigare misslyckats fatalt

frid i sinne och själ

i hjärtat är det lugnt

jag vill alla väl

livet inte längre tungt