sorgens tysta steg

gråter i mörkret

hulkar och snyftar

i rummets mörka vrå

vem vill väl sorgen ha

den är inget att bry sig

men i livets långa vandring

kommer sorgen då och då

en ovälkommen gäst

men ack så oundviklig

den äter sig in i kropp och själ

även om den vill dig väl

sörja är en del av livet

så är det sagt och skrivet

man kan inte ta nåt för givet

genom sorg man måste gå

livet oss mycket lär

även det som inte är

som vi hoppats och trott

vi stärkta genom livet går