Stillsamt möter hon mörkrets ankomst
Hennes dunkla sinne letar ljus bland himlens stjärnor
Varsamt faller hennes blick mot rikets måne
Ihärdigt sökande efter innerliga svar
Tysntnaden inom henne förblir varaktig
Tomheten ljuder i själens boning
Ner till hjärtats bottenlösa kärna
Troget hon lever med väntan på upplysning
Förtröstan porlar i hennes vener, natt efter natt