På vägen till

sommarlandet

åkte jag genom

skönheten

såg färgerna

i ögonen

rådjuren

vid skogsbrynet

lyfte blicken

från födan

stod stilla

och iakttog mig

skönheten strök

mig varsamt

över själens

sorgsenhet

mina ögon blödde

tårar för livet

i vemod för allt

som falla skall

inte vårdas

i människovärlden