Jag tänker på dig och hur du stod på balkongen. Du rökte två cigaretter samtidigt.
En cigarett för din son och en i andra handen för dig själv.
Du log inåt på ett sätt som gjorde mig rädd.
Aggressivt och oändligt ömsint.

Jag kände mig utanför.
Såklart för jag var ju utanför. Jag hade inte förlorat en son.
Det hade du.
Men ändå.

stolt sa du
- jag bär hans mössa ovanpå min mössa.
en tvåmössad människa är JAG blifven med helt sjuk humor.

Vi skrattade mot alla regler och natten hängde bara stjärnor inga barn.