Mitt i regnet

från ingenstans

doften av tång,

doften av såpbubblor

och sommarens kamomill

och klockan slår ett

i vardagens rum

medan det går någon

längs byns gråvägar

med en lykta i handen

Stilla, men det kluckar

i trädgårdens pölar

de tunga bladen

som träden fällt

är havsskeppens segel

och doften, doften

som inte borde finnas

får verandan

att fästa blicken utåt

mot detta grå

Jag tänker

alltså är jag till:

kanske är kliven

genom byns landamären

i tidens stövlar

mitt sätt att säga

att jag minns

att allt finns

också nu

när regnet faller

Och i mitt minne

andra klockslag

andra möten

när ängarna blommar

vid vildmarkssjön

och allt var

ett du

och stövlarna

var fuktiga

efter vandringen dit

Vardagen är

ett hav från himlen

en väg från bortom

till det som

ligger utom:

fyll skeppets segel

blås regnbågsbubblorna

låt den rätte

komma in

i kamomillens rike