Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Lite mer söderut




Lite mer söderut
blänker sjögräset, längs vägen möter jag en stillhet.
Jag kan höra det porla
vid en bäck inne i den täta skogen.
talar med björkar, höra dess olika läten. Kvitter och syrsor.
Fortsätter färden söderut, drakars hällristningar, blåmaneter.
Den sitter ihop, månskivan, med vita skira molntussar.
Väljer att luta mig en stund och sova.
Mot morronen fortsätter färden, söderut, dit streck av fåglar ovanför, följer
tidigt om morronen, då spegelklart vatten vid en sjö glittrar.
Snart framme. Små städer passerar, små, med söta små hus med tårtformade vindsfönster. På farstubroar sitter män med kaffekopp.
Där. Nu ser jag sjögräset. där vid havet, som öppnar sin port för
mina ögon och min famn.
Jag lägger mig ned och sveper min handflata över himlen. Blickar ut
och andas in. Håller andetaget kvar, länge som för att hitta dig,
känna din närhet igen. Blickar än en gång upp mot himlen, ut över viken.
Försvinner små båtar som prickar till intet. Som mitt andetag
när jag andas ut.




Prosa av Lars Gullberg
Läst 222 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-12-05 12:50



Bookmark and Share


  Jaseph
En spännande berättelse om en vandring söderut. Vacker och lite mystisk med ett poetiskt, sagoskimrande språk. Fint att sjögräset omtalas i början och uppnås så småningom. Fint och lite mystiskt med samtalet med björkar. Och jag gillar mån-beskrivningen, ja, som är en del av landskapsmålningen i denna finstämda dikt.
2018-12-05
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg