Änglar går i dvala,
jag kokar olja,
i förhoppning,
om,
en morgondag, lika fantastisk,
som
i
dag.

Neutralt deprimerat
brutalt fjäderlätt
underbart.

Jag mötte,
Jesus i hallen,
han log,
klädd i grönt,
lovade han mig,
att vandra,
tillsammans med mig,
på isen,
när den spricker.

Han räddar mig.

Jag har tappat mina skridskor,
saknar min tandställning,
tänder ett ljus,
mot frostig decembertrottoar trampar jag.

Gråter,
med leende mungipor, sönder rester av gamla minnen,
naivt förälskad,
i framtiden.