Om jag med rim och rytmer kunnat forma till de där
små verserna om meningen och målet här i livet,
då skulle jag väl knappast sitta kvar vid bordet här
och fortsätta att söka det som undflyr att bli skrivet.

Då hade mina bokstäver redan förklarat det
som alla går och grubblar på och undrar över,
om livets korta lopp och om en möjlig evighet
och på vad människan egentligen och mest behöver.

Nu sitter jag i stället kvar vid detta gamla bord
likt barnet som är kvarglömt uppå handelsmannens trapp
och söker efter skönhetens och sanningarnas ord
med tuggad blyertspenna och med skrynklig papperslapp.

Jag stannar alltså här för att få till en liten sång
som blir till tröst för någon och ger hopp och ljus på färden.
Inspirationen kan ju uppenbara sig till slut en gång
för att förklara vadan och varthän i denna världen.