Jag har inte så ont.
Men min själ gör ont.
Eller är det sjukdom som knackar på?
En annalkande sjukdom, eller har det funnits där hela tiden?
Nu är det läskigt.
Jag förstår inte hur det kan vara så läskigt.
Min kropp.
Mitt eget sinne.
Det onda i mig.
Det onda ekar, har ont i kroppen.
Det onda , eller det goda, mitt jag helt enkelt minns inte att det varit så här förut.
Att det varit lokaliserat till hemmet, eller kroppen?
Jag är god, det vill jag vara.
Men så kommer den onda rösten som säger till mig hemska ting om natten.
Som att jag ska mörda.
Jag kommer inte göra rösten till viljes.
Men det känns som om jag håller på att bli tokig.
Nu känns det extra mycket SÅ.
Vad är den utlösande faktorn?
Att jag ibland har tvivel i mitt hjärta?
Varför finns tvivel?