Jag tänker mig att livet är en dröm,
en dimhöljd färjefärd på Akeron,
en sagans sanning som hos Calderon,
ett broderi som bleknar, söm för söm.

I drömmen somnar verklighetens liv
och lustans narrspel med bedrägligt bete
till omedveten lek och tidsfördriv
i Narkos´ rus och glömskans milda Lethe.

För drömmen är en annan vakenhet,
en verklighetens egen illusion
där tiden inte finns fast klockan går.

Jag driver avklädd intill nakenhet
i drömmens ström, som utan färg och ton
skall leda av till Styx - men utan spår.