Det seglar en måne på himmelens hav
med segel så blodfärgat röda.
I flammande eld över svartnande grav
hon brinner för levande döda.

Hon blandas med brokiga lyktors sken
och lyser och ler på sin bana.
Den last som hon för är en last av ben,
men det kan väl ingen ana?

Men känslan är tydlig av höst och död
och stanken är stark utav liken
från månen som glider förföriskt röd
som en segelbåt över viken.