ILLUMINATION

 

Polstjärnan beundrar

nymånens skära 

på himmelsblå duk

 

bleka ljusslingor 

illuminerar fonden

av högresta tallar

 

smyger sig fram

till raka stammars

glesa spatium

 

rodnande skyar

speglas i isens

glasklara yta

 

förrädisk skönhet

där skörhet kan brista

under  livets tyngd

 

 

Fri vers (Fri form) av Elisabeth Nilsson
Läst 250 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2019-01-03 17:40

Skriv ut
Spara som PDF

Marita Ohlquist Texten är som en lysande stjärna på poeternas himmel! Suveränt skaldat! 2019-01-04

DavidM Naturskisserna är omsorgsfullt och stämningsfullt komponerade och bildar en skicklig liknelse i den avrundande delen. 2019-01-04

ej medlem längre Fantastiska formuleringar! 2019-01-04

ej medlem längre En sån där dikt som lämnar mig mållös. Vad finns att tillägga? Kanske att den är välskriven och mycket speciell och finner vägen till mitt hjärta. 2019-01-04

ej medlem längre Lysande slutstrof till en mycket stämningsfull dikt. Som att färdas med ljusets speglingar mellan olika delar av vår natur. Vackert. 2019-01-03

Feliaxel Fantastiskt skaldat 2019-01-03

ULJO Så briljant skaldat 2019-01-03

KattenKin Ja så är det, naturen är förrädisk och det fångar du fint. 2019-01-03

Öknens Ros Det vackra kan dölja det farliga och sköra. 2019-01-03

Stay Golden Wunderbar! 2019-01-03

Sefarge Färgrik skönhetspoesi Så skickligen fångad även i mörkrets tid! ;) 2019-01-03