du sökte min förlåtelse 

betedde dig som det var mitt fel

skulden var din

självförnekelsen var stark

du använde ditt starkaste vapen

du teg ihjäl problemet

som du alltid brukar göra

väntade på att jag skulle bryta tystnaden

och låtsas allt var som vanligt

det kan aldrig bli som vanligt

när vanligt blir ovanligt

du visar en sida som är främmande

en kall och okänslig sida

du kan aldrig få mig på knä

hur du än försöker